Kriget här hemma handlar just nu om just detta. ”Varför pratar du inte Ryska med honom? Du lovade mig att du skulle göra det”.
Ja jo.. Alltså. Hade det varit lika enkelt att prata ryska som svenska för mig hade jag inte tvekat och gjort det hela tiden. Men nu är det så att jag flyttade till Sverige när jag var fyra år och så har jag praktiskt taget bara pratat ryska med mamma hemma. Under hela mitt liv. Så jag har aldrig pluggat ryska… Tänker på svenska. Men jag ska. Min plan är att jag ska prata ryska med honom så gott jag kan! Jag kan ju prata men jag glömmer vissa ord som man kanske inte använder sig av dagligen. Blöja tex? Kan inte för något i världen komma på vad det heter på ryska just nu.
Sen är min plan att när han börjar på förskola ska jag ha en rysk kvinna (kanske någon som gått i pension och vill jobba några få timmar i veckan) hämta honom tidigt på förskolan, ca klockan 14 två gånger i veckan och leka med honom men också lära honom ryska. Leka mes honom på ett utbildande sätt. Kanske gå i skogen och lära han vad alla de olika sorters träden heter på ryska. Och sen lämna av honom hos oss vid 17-18 tiden. Det är min plan. Så han ska helt klart bli tvåspråkig.
Fick även en kommentar till förra inlägget, varför jag smsar på svenska med min mamma! Detta är just anledningen. Har ju inte pluggat ryska så att läsa/skriva tar mig extremt lång tid på ryska så är bara därför lättast att göra det på svenska. Helt klart endast lathet från min sida.
Men så går mina tankar kring ryskan. Hur har ni gjort hemma som är tvåspråkiga? Kan ni inte berätta!
Lätt det är att ta bild nu när man är två som både ska synas och bli bra på bild.
