Vi måste prata om en sak. Så fort jag födde och började amma så sköljde det en enorm craving av socker över mig. Jag var ju inte sugen på något sött förutom körsbär när jag var gravid. Eller jo lite sura godisar men det var minimalt. Var nöjd med två-tre S-märken.
När vi var på första BVC–kontrollen nämnde jag detta. Sa att jag inte nöjer mig med en bulle utan behöver gärna två och en näve lösgodis när jag blir sugen. Och sugen blir jag direkt efter lunch och direkt efter middag och sedan gärna något gott till kvällen också. En dag åt jag tre semlor, en påse lösgodis och ca 10 Lidor kulor. Och hade kunnat tryckt det dubbla utan konstigheter. Nu snackar vi alltså varje dag. Jag äter efterrätt efter lunch och middag, VARJE DAG. BVC sa att det är fullt normalt i samband med amningen och att det inte var några konstigheter. Att jag behövde sockret!
Men jag känner nu att detta tagit overkliga proportioner. Nu när vi hade ätit lunch åt jag en kaka med chokladöverdrag som var va 7cm x 2 cm. Men tjock! 2 cm tjock säkert. Tänk er som en bar typ. Men kaka.
I alla fall.
När jag var klar kände jag mig inte tillfredsställd. Det kan ju inte vara rimligt. Ni som ammar eller har ammat, känner ni igen detta?
Samt en annan sak. Varje gång Baby tar tag i bröstet och efter de första sugen kommer det som en liten illamående känsla från magen. Den är borta på två-tre sekunder men kommer som en liten våg. Och så blir jag alltid dödstörstig. Men det tror jag alla blir? Dricker säkert tre liter vatten per dygn. Säkert mer när jag tänker efter.
Men tillbaka till sockret. Behöver avvänjning. För det är på en orimlig nivå just nu. Men hur slutar man? Känner mig GALEN om jag inte får efterrätt. Måste ha det to survive.
